Här på denna sidan kan jag sätta in lite av min saknad efter min egen lilla älskling!

Ja fy sjutton för denna eviga tomhet i mitt hjärta!

Nu är det snart 4 månader sedan jag var med dig på sista veterinärbesöket. (slår på knappt 3 dagar).
Där jag snällt bara fick lov att acceptera att du inte skulle få lov att komma hem till de övriga
bus hundarna här i hemmet. Det var nog så illa att behöva att ta detta beslut, så snabbt. Men vet med
mig att det var det bästa för dig. Men inte för mig & alla vi andra som blev kvar på denna sidan.

Älskade lilla Rex! Det blev knappt 2 år tillsammans. Men sjukdomen den har så många skepnader :(.
Är bara så in i bänken tom inombords. För du sitter på min näthinna dag som natt. Många tror nog
att jag har gått vidare i mitt liv. Men ingen känner den smärtan som jag så tyst håller inom mig själv.
Hur ska jag kunna gå vidare utan min lilla älskling? Du var ju grabben som förgyllde din mattes dag & natt!

Jag vet att du inte lider längre. Å det är heller inte meningen att man ska behöva att göra det.
Men trotts detta så kommer mitt ego fram:(. Varför tog han just dig min älskade lilla hund? Har jag gjort
så himla fel i livet, att det bara ska behöva fortsätta??? Finns det någon ände på denna karusell? För jag
orkar inte med fler motgångar nu. Jag kan acceptera att äldre (riktigt gamla) dör. Men du som inte ens
lyckades att bli 2 år!

Min mamma blev ju sjuk i bröstcancer ett par år innan mig själv. Sen kom då jag & till sist måste jag ta
adjö av dig. Då du hade utvecklat en elak artat cancer. Nu är mamma min sjuk igen. Inte i cancer
(förhoppningsvis inte), men minnesrelaterat. Är det jag nästa gång igen? Eller var det du som älskade
din matte ända in i det sista?

Nej älskade Rex! matte saknar dig & mitt hjärta blöder! Men är så tacksam å glad för att få ha haft dig
i mitt annars så mörka liv. Du förgyllde min tillvaro & fick matte att må så bra. Men tids nog ses vi väl på
den andra sidan regnbågsbron. Nos puss & hjärte kram till dig på andra sidan!

//Matte 2007-08-23

Mitt hjärta det känns så tungt som bly. Nu när du inte längre finns hos mig.
Jag hör dig & jag kan se dina bedjande ögon framför mig, så fort jag sluter mina
ögon. Jag kan känna din kalla nos som kommer med små försiktiga varma andetag.
Du älskade din matte ända in i ditt sista andetag. Ingen tvekan om den saken.
Men jag önskar så att jag kunde ha gjort mer för dig min lilla älskling.

Jag vill ju så gärna få ha dig kvar här hos mig. Krypa ihop med dig & få smeka
din varma ludna päls. Vill så gärna höra dig prata med mig som du alltid gjorde
när matte kom hem. Men det är helt tyst från dig. Fast att jag innerst inne
fortfarande både kan se & höra dig. Snälla låt mig få vakna nu & få veta att detta
bara var en enda ond dröm. Jag vill inte sova längre nu. Orkar inte med denna
sorg som borrat sig så långt in i mitt innersta.

Jag vet att du inte lider längre. Men det gör inte mindre ont i mig för det.
Men jag är glad för att jag fick vara med dig till ditt sista andetag.
Även om detta var något av det jobbigaste jag har gjort någon gång.

Vi ses snart igen min älskling! Men jag hoppas att det tar många år dit.
Så tills den dagen den kommer, så får du finnas i mitt hjärta & i mitt minne.

Matte 2007-05-24

Grattis min lilla älskling imorgon den 8/5 - 2007 skulle du ha fyllt 2 år. Men det gör du i allas
våra hjärtan. Vart du än befinner dig, så grattar vi dig med levande ljus & hedrar ditt minne!